Ragdoll

RASSTANDARD

Ragdollen är en stor och kraftig katt med medellång silkig päls. Pälsen formar en krage runt halsen och ”äppelknyckarbyxor” på bakbenen. Huvudet har ett platt parti mellan öronen som sitter långt från varandra och är svagt rundade. Nosen har en lätt böj på den översta tredjedelen. Ögonen är ovala och alltid blå. Kroppen är lång och muskulös. Den fullvuxna katten är lika bred över skuldrorna som över bakkroppen. Tassarna är stora och stadiga med hårtofsar mellan tårna. Honkatten är avsevärt mindre än hankatten. Hänsyn skall tas till hankattens kraftigare käkparti. Kattens utveckling är långsam – det kan ta runt 3 år innan ragdollen är fullvuxen!

HISTORIA

Utvecklingen av den underbara kattrasen Ragdoll tog sin början i Riverside i USA 1965 av en driftig kvinna som hette Ann Baker. Hennes granne mrs Pennel försåg ständigt större delen av länet med nya kattungar, bl a genom sin vita, långhåriga huskatthona Josephine, jämte en mängd andra katter. Josephine gick fritt ute och parade sig med vem hon ville, och det gjorde hon väldigt ofta – hon hade flera kullar varje år.

Ann Baker själv hade uppfödning av Perser och Balines under stamnamnet Raggedy Ann, och hon brukade låna in en svart perserliknande hane från sin granne till sina parningar, Blackie, som var son till nämnda Josephine. Baker fick en gång syn på en bror till Blackie – Daddy Warbucks – som hon tyckte mycket om. Han var maskad på ett sätt som vi idag kallar mitted med bläs och hade blåa ögon. Ingen vet vem hans pappa är, men han kallas Beauty i databasen. Det är alltså inte hans namn utan bara en beteckning.

Baker bestämde sig för att skapa en ras med Blackie och Daddy Warbucks som grundpelare, en ras som skulle ha alla de egenskaper som deras mor visade upp efter en mycket traumatisk olycka hon genomgått. De skulle vara stora, snälla och vara maskade med blå ögon. Dessutom skulle de alla uppvisa Bakers fem definitioner på en Ragdoll:

• Ragdollen är en relativt stor ras

• Ragdollen är mindre känsliga för smärta

• Ragdollen saknar självbevarelsedrift

• Ragdollens päls tovar inte

• Ragdollen har förmågan att slappna av totalt i kroppen när man lyfter upp den

Aveln startades med att båda hanarna parades tillbaka på sin mamma Josephine. Blackie fick bl a en dotter som kallades för Buckwheat (RAG n), som var en svart Burmaliknande katt med tjock päls, och Daddy Warbucks fick bl a en dotter som Ann kallade Fugianna (RAG n 03). Dessa fyra står tillsammans som urföräldrar till alla Ragdolls som existerar idag.

Josephine med bebisarDaddy WarbucksBuckwheatFugianna och Ann Baker

Aveln delades efter detta upp i två olika sidor – darkside med Blackie och Buckwheat som urföräldrar och lightside med Fugianna och Daddy Warbucks som urföräldrar. Planen var att skapa en genetisk uppdelning mellan de två olika sidorna. Detta var för att i kommande steg kunna avla in en rasren katt med en annan genpool, och på så sätt undvika de genetiska defekter som följer vid hård inavel.

I en film där Baker själv försöker redogöra för hur hon skapat rasen, säger hon att hon hade ett nära samarbete med ett universitet, för att göra utvecklingen så genetiskt bra som möjligt.

Katterna som tillhörde light side var längre och slankare i sitt uttryck. De hade ett längre nosparti och öronen såg ut som Balinesöron. Darkside-katterna däremot var kortare i ansiktet, hade betydligt mindre öron och hade en bastant, cobby kropp. Bakers tanke med detta var att skapa en perfekt Ragdoll genom att para ihop de båda sidorna med varandra så småningom. Baker talar om att hon använde sig av en ”återföringsprocess”, vilket kan tolkas som att hon parade tillbaka senare generationers hanar på stammodern Josephine. När hon gjorde detta på light side fick hon fram blåa och lila katter och när det gjordes på dark side blev resultatet bl a svart-pointade katter.

Uppdelningen på light side och dark side var något hon säger att hon jobbade med i nästan 30 år. Då kände hon att hon åstadkommit det mål hon hade satt upp, med en bred varierad genpool där alla katter ändå spåras tillbaka till en och samma urmoder, Josephine.

Buckwheat parades tillbaka på sin far och de fick sommaren 1965 Kyoto, en brun mittedhane, och Tiki, en brun colourpointhona. Tiki är urmodern på det man kallar ”darkside”. De första Ragdollarna som registrerades var just Raggedy Ann Tiki (RAG b) och Raggedy Ann Kyoto (RAG n 04). Vintern 1966 hade NCFA (National Cat Fanciers Association) som första organisation godkänt rasen, och förutom Tiki och Kyoto registrerades samtidigt Daddy Warbucks, och Fugianna, men med mrs Pennel som ägare.

År 1970 fanns det 65 Ragdolls registrerade, och alla dessa uppfyllde mrs Bakers krav på rasen. Dee kattungar som inte gjorde det registrerades aldrig.

När Ann så småningom började sälja avelskatter, gjordes detta på ett märkligt sätt. För att göra en mycket lång historia lite kortare såldes katterna bara i par till noga utvalda uppfödare. Uppfödare som skulle göra exakt som Baker ville i alla lägen. Och dessutom få glädjen att få betala henne om och om igen för gjorda parningar… Säga vad man vill om Ann Baker, men hon var en oerhört driven affärskvinna! Hennes slavkontrakt liknar i mångt och mycket många av de restriktioner som idag tyvärr florerar i vår ras. Kattparen som Baker sålde tillsammans bestod av en katt från varje sida, och det var minst sju generationer mellan dem och Fugianna och Buckwheat.

1969 köpte familjen Dayton ett avelspar, Buddy och Rosie, av Ann. De var fullständigt hänförda av Ragdollkatterna, och kände sig manade att bli uppfödare. De registrerade stamnamnet Blossom-Time, ett namn som dyker upp i nästan samtliga Ragdollstamtavlor numera. De samarbetade med mrs Baker för att få rasen godkända i fler förbund, samtidigt som de följde hennes kontrakt när det gällde aveln.

Ann startade 1971 IRCA (International Ragdoll Cat Association) för att behålla sin kontroll över det ökande antalet uppfödare. Samtidigt varumärkesskyddade hon namnet Ragdoll, och detta gjorde att hon kunde ta ut ännu mer avgifter av sina uppfödare. Hennes planer på att starta franchisebolag av alla uppfödare gick som tur var i graven efter några år. Hon hann dock reta upp i det närmaste samtliga på vägen, och det är säkert anledningen till att många sålde sina avelskatter till familjen Dayton. De ägde som mest arton Ragdolls som var ursprungliga Raggedy Ann-katter från Ann Baker.

I januari 1975 hade uppfödarna ledsnat på mrs Baker och Denny Dayton sammankallade alla (inklusive Ann) till ett möte. Detta möte ledde till att en ny klubb bildades; The Ragdoll Society som 1978 blev Ragdoll Fanciers Club (RFC). De tog bl a på sig det stora arbetet att börja samla in information för att kunna dokumentera det stora stamträdet och de fortsatte även att jobba för att alla organisationerna skulle godkänna rasen. Arbetet gav resultat – alla förbund godkände rasen och som sista förbund att godkänna var CFA 1993.

Nästa steg i utvecklingen kommer när ragdollen exporteras till England 1981. Det var två brittiska damer från Norfolk, Lulu Rowley (Petil-lu cattery) och Pat Brownsey (Patriarca cattery) som mötte upp sina fyra Blossom Time-katter på flygplatsen. Dessa katter och några fler importerade katter fick utgöra grunden för den europeiska delen av Ragdollutvecklingen. De arbetade med alla tre varianter – colourpoint, bicolour och mitted och i alla fyra färger brun, blå, choklad och lila. Intresset för rasen ökade snabbt inom England, ute i Europa och ända ner till Australien. Många kattförbund i Europa vägrade dock under lång tid att godkänna en ras som sades inte kunna känna smärta, bli rädd eller försvara sig själv. Som tur är har många av dessa missförstånd klarats ut och Ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia.

Den 2 september 1991 kom Ragtime’s Phoebe till Solveig B Damsgaard i Norge och i oktober samma år importerades den första avelskatten till Sverige från England, Such Fun Misty Night, importerad av Maria Staaf. På de tjugo år som har gått sedan dess har ragdollaveln i Norden fullkomligen exploderat och rasen har varit den mest populära i Sverige under flera år i rad. Vi blir allt fler i Sverige som har möjlighet att njuta av underbara Ragdolls!

RASBESKRIVNING

Ragdollens personlighet och utveckling

Ragdollen är lugn katt som är hängiven sin ägare och många tycker de är väldigt hundlika. Den är kelig och tycker om att bli ompysslad. Skötseln är enkel. Den täta långa pälsen är mycket lättskött och ligger efter kroppen och ”skiktar” sig något när katten rör sig. En ragdoll trivs bra i hus men lika bra i en lägenhet. Den kommer oftast mycket lätt överens med andra katter, hundar och barn. 

Ett drag som skilljer dem från andra raser är att de, om de vill, kan slappna av i alla muskler då man lyfter upp katten, så att den blir lika lealös som en`trasdocka och det är på grund av det rasen har fått sitt namn.

Gångstilen är säregen för en ragdoll. Den går inte så smäckert som andra katter. De har istället en vaggande gångstil vilket kan bero på at de är passgångare och dessutom går med bakbenen brett isär. Många ragdolls sover gärna på rygg med både bak och frambenen brett isär. Den är som betraktad ganska klumpig.

Ragdollen är lättjefull, lugn och en extremt snäll katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den sakens skull ingen prydnadskatt. Den är mycket nyfiken och vill vara med överallt. Till skillnad mot andra raser ligger oftast inte en ragdoll högt upp och observerar utan gärna mitt på golvet eller vid sidan av husses/mattes fötter så den inte missar något. 

På det hela taget är en ragdoll en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver mycket kärlek och uppmärksamhet av sin ägare. Den kan bli väldigt olycklig om den måste vara mycket ensam utan sällskap av någon annnan, så den trivs bäst om det finns andra katter i huset när matta/husse jobbar.

Som alla maskade katter föds ragdollen vit. Fullt utamskad och färdig i färg är inte en ragdoll förrän vid tre års ålderer, så det kan vara lite problem att skilja på brun och choklad och på blå och lila. En ragdoll växer länge och ibland ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt så växer den några centimetrar på längden och blir smal i kropp och ansikte. Ett par veckor senare kan den se bra ut igen, för att åter igen dra iväg. Ibland verkar det som om den så kallade slyngelåldern aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt. På slutet är det mest huvud och nacke som blir bredare,speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt så väger en hona 3,5 – 5 kg och en hane 6-8 kg, kanske 9 kg. Ragdoll finns i tre olika mönster: colourpoint, mitted och bicolour, samtliga med eller utan tabbymönster samt i tio godkända färger.